Mitt hästintresse vet jag inte riktigt när det började.. men nångång i 10 årsåldern började jag rida på ridskola, men det varade bara nått år då jag var livrädd för hästarna, hade en helt opedagogisk ridlärare och lyckades dessutom ramla av en blind nordis. Så det där med ridskola fick va ett tag och jag höll mig hemma på gården med mina käpphästar.
Vädningen kom nog när jag började följa med några klasskompisar som hade islandshästar på en gård i byn jag är ifrån. Dom var snälla som lamm och man kunde i princip göra vad som helst med dom, och vips blev ridningen rolig igen. Jag följde med dom dit så fort jag fick möjlighet och red ofta en liten häst vid namn Tvistur. Efter några år lyckades mamma övertala mig att jag skulle börja på ridskolan igen, vilket jag gjorde. Jag fick en ridlärare som jag kände sen innan och började även vara i stallet på helgerna och efter skolan. Några år senare fick jag även min första sköthäst på ridskolan, en liten ful och busig C-ponny vid namn Svinto. Och det var nog han som fick all min rädsla att försvinna. Jag lärde mig att det inte gjorde så ont att ramla av ;)
År 2003 började jag rida en 3-årig Svensk Ridponny vid namn My Spirit. Han var bara sutten på innan och jag fick hjälp av ägaren och en tränare att rida in honom ordentligt. Ett år senare blev han till salu och vi köpte honom för en billig summa.
Vi flyttade honom till ett annat stall då vi inte fick plats där han stod innan
och då körde han över mig totalt. Jag kunde inte ta in och ut honom i
hagen utan pappas hjälp. Kunde inte heller rida ut med sällskap för då
blev han för busig och jag for av..
Efter nått år började vi tävla lite smått. Vi red dock LC:er på runt 35% i början.. nån tyckte det var bättre att skena mot dressyrstaketen, bocka och backa än att göra det man skulle..
Men efter att ha åkt ut på en hel del tävlingar började han förstå att man skulle sköta sig och vi började få lite placeringar.
Vi red även med i Division 2 tillsammans med 3 av mina finaste vänner och lyckades vinna hela Z-län trots att det var allas första tävlingssäsong.
Sista säsongen gick det riktigt bra, och det kändes verkligen som om han skulle kunna bli bra den lilla busen. Hade faktiskt inte ens tänkt sälja honom för han var så himla speciell, men efter att ha ridit mitt sista ponnyår korsades mina vägar med en storhäst som jag bestämde mig för att köpa, och då fanns det inte pengar om inte Spirit såldes först.
Men han fick världens bästa hem hos en tjej i Hälsingland och dom lyckades ta sig till SM.
Nu är han 12 år och läromästare hos en annan liten tjej.
När jag fyllt 18 och mitt sista ponnyår var slut så var inte tanken att
jag skulle gå vidare till storhäst då det inte fanns pengar till en,
och jag var nog inte så jättepeppad på det heller. Tänkte istället ha
kvar Spirit och låta någon annan tävla honom.
Men så dök Winitou upp.Var en kvinna som köpt honom från en hästhandlare i Skåne och tanken var att han skulle ridas av henne och gå med på lektioner på ridskolan. Men han passade varken henne eller ridskolan så Ingela min tränare tyckte jag skulle provrida honom innan dom skickade tillbaka honom.
Jag minns inte så mycket av första gången jag red honom faktiskt, men det måste känts rätt okej eftersom jag åkte hem och skrev ihop en annons på Spirit och la ut honom på Hästnet.
Samma dag som han blev såld skrev vi papper på Totte och han blev min.
Han var då väldigt tunn och hade knappt en muskel på hela kroppen. Men efter en vinter med massa mat och träning så blev han riktigt fin och vi började tävla lite.
Fick två säsonger tillsammans med honom och några placeringar. Men sen efter massa saker som jag inte tänker gå in på här så bestämde jag mig för att sälja honom och ta en paus från hästarna.
Han fick flytta till världens bästa hem i Finland där han har det superbra, och jag tog över ett års uppehåll från hästar. Satt knappt min fot i ett stall under den tiden, och hade inga planer på att börja igen..
I somras tog jag dock upp ridningen igen och red en kompis hopphäst lite. Sen flyttade vi 100 mil söderut och hamnade här i Karlskrona där jag mötte Mira och jag hoppas vi får massa fina år tillsammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar